Här kan du läsa mer om våra låntagare, inspireras av intervjuer med framsynta lantbrukare, och läsa mer om de senaste nyheterna från Gårdskapital

Mellangrödornas Potential på Snåttsta Gård i Vallentuna

Mellangrödor kan vara värdefulla för jordhälsa och produktivitet, bland annat genom sina djupa rotsystem som bryter upp packade jordlager och bidrar med näring. Emil, som driver en gård utanför Vallentuna där han odlar 300 hektar med bl.a. höstvete, höstkorn, ärter och rågvete samt har nötköttsproduktion, började odla oljerättika som mellangröda för att förbättra jordstrukturen och öka mullhalten. 

“Oljerättikan passar bra i vår växtföljd sedan vi slutade med raps tidigare, och är lätt att sprida med drönare då det är rimlig utsädesmängd. Vi funderar även på att testa vitklöver för att få ännu högre mullhalt,” berättar Emil.

Sådd med Drönare – Smidigt men kräver Finjusteringar

2024 testade Emil drönarsådd på 20 hektar med oljerättika, och utfallet har varit positivt. Genom att så före tröskningen kunde grödan dra nytta av den återstående fukten, vilket ledde till en bra etablering. "Drönaren var effektiv, men vinden kan påverka spridningsbilden, så vi kommer att justera flyghöjden framöver för att öka precisionen, men drönartekniken har visat sig vara både tidsbesparande och praktisk” säger Emil.

Fördelar och Utmaningar med Mellangrödor

För Emil är mellangrödornas främsta fördelar jordförbättring, kolinlagring och ökad biomassa, men han påpekar att väderförhållanden alltid innebär en risk. “Det är en investering, och man får anpassa det år för år efter vädret, samt så att det passar med växtföljden och efterföljande gröda,” förklarar Emil.

Drönartekniken har visat sig vara både tidsbesparande och praktisk

Elof, grundare av företaget NordLuft som står bakom drönaren som användes på Emils gård, ser stor potential för drönarteknik inom jordbruket. 
Vi träffade honom för att fråga om framtidsutsikterna och hur tekniken utvecklats:

Nästa Steg för Drönartekniken – Intervju med Elof på NordLuft

Hur började arbetet med drönaren, och vad var de första användningsområdena?
Elof berättar att idén länge funnits om att drönare borde kunna göra mer än att bara samla in data. Det ledde till utvecklingen av ett spridarsystem för skogs- och jordbruk. Det som gör NordLuft unikt är att de använder flera drönare samtidigt, och de första tillämpningarna var inom skogsbruket, exempelvis för skogsgödsling och askåterföring i svåråtkomlig terräng. NordLuft startade 2017 och har sedan dess fått stöd från både Södra Ädla och EIT InnoEnergy. Företagets affärsidé är att leverera ett system som löser specifika behov inom jord & skog och att erbjuda tekniken som en tjänst. Just nu erbjuder NordLuft ännu inte tjänster direkt till lantbruk utan fokuserar på att få med sig ytterligare investerare och fortsätta växa. Parallellt pågår tester och utveckling av särskilda system för jordbruket.

Hur kom ni på idén att använda drönare för sådd, och vilka anpassningar har behövts?
”Till skillnad från skogsbruket är jordbruk ofta mer tillgängligt för maskiner, så först såg vi inte samma potential här som inom skogsbruket” säger Elof. Men samtal med Emil öppnade upp för tanken att så mellangrödor i redan växande grödor.

Vilken kapacitet har drönarna, i fråga om flygtid och lastkapacitet?
Drönarsystemet som testades på Emils gård kunde bära 12 kg utsäde per drönare. Modellen som NordLuft jobbar med att kommersialisera kan i sin tur lyfta betydligt mer, upp till 50 kg, och arbetet med att få flygtillstånd för denna pågår. Med batteridrivna system kan drönare nå upp till en timmes flygtid, men detta anpassas efter användningsområde.

Vilka insikter har ni fått och vilka förbättringar planeras för att öka precisionen i drönarsådd?
”Precisionen är avgörande när man sår med drönare så utsädet används maximalt effektivt och inte hamnar där man inte vill ha det,” säger Elof. För att optimera spridningen inför nästa gång kommer GPS-lösningarna och flyghöjden att justeras. Dessutom är det viktigt att undvika hinder. Drönarna flyger enligt en förutbestämd kartfil, vilket gör precisionen både hög och kontrollerad, samt är utrustade med sensorer för att identifiera och undvika hinder, och dessa system planerar NordLuft att finjustera baserat på erfarenheterna på Snåttsta för att öka säkerheten ytterligare.

Precisionen är avgörande när man sår med drönare så utsädet används maximalt effektivt

Kan användning av drönare vara ett sätt att göra etableringen av mellangrödan mer kostnadseffektiv och träffsäker? 

Vi ser fram emot att följa utvecklingen.

Sådd med Drönare – Smidigt men kräver Finjusteringar
2024 testade Emil drönarsådd på 20 hektar med oljerättika, och utfallet har varit positivt. Genom att så före tröskningen kunde grödan dra nytta av den återstående fukten, vilket ledde till en bra etablering.

Med sitt unika grönbetessystem erbjuder Varva lantbrukare en skalbar och hållbar produktionsmodell där höns betar fritt och förbättrar marken. 

Genom finansiering från bland annat Gårdskapital kunde Varva snabbt etablera sin första hubb på gården Forsby Ängar i Klippan utanför Helsingborg. Nu erbjuder Varva ett färdigt koncept som ger lantbrukare nya intäktsmöjligheter samtidigt som det bidrar till att förbättra jordhälsan.

Varva_grönbetesproduktion_erbjudande_A4-broschyr (2).pdf

Grönbetesäggens fördelar för miljön och lantbruksekonomin

Integrering av djurhållning och växtodling har stor potential för att öka såväl lönsamheten som hållbarheten inom lantbruket. Produktion av grönbetesägg är ett konkret sådant exempel och där företaget har profilerat sig. Varvas produktionssystem innebär att värphöns hålls på betesmark i mobila hönshus. Hönsen sover och lägger sina ägg i skydd under tak och tillbringar resten av dagen med att söka föda, samtidigt som de förbättrar marken genom att gödsla och beta den. Betesperioden sträcker sig från maj till november, vilket möjliggör naturlig gödsling och jordförbättring under dessa månader. Redan i april tas hönsen in för att säkra en produktiv äggsäsong från maj. Grönbeteshöns kan med fördel integreras med annan djurhållning för att öka synergierna och den totala lönsamheten, samtidigt som det erbjuder en unik premiumprodukt som möter ett starkt intresse från konsumenter.

Gårdskapitals roll i Varvas tillväxtresa

Varva, medgrundat av Olof Hallström, är en pionjär inom grönbetesägg i Sverige. Med en vision att erbjuda miljösmarta produkter och en stark kundbas, främst i Skåne, växte Varva snabbt genom olika distributionskanaler såsom äggabbonemang och via Mylla.se. För att kunna möta en ökad efterfrågan på grönbetesägg etablerade Varva sin första grönbeteshubb – en investering som krävde både tid och kapital. Utöver egen finansiering säkrade Varva dels kapital i form av projektstöd från Jordbruksverket för utveckling av affärsmodellen, dels ett brygg-lån från Gårdskapital.

Bilder är tagna av Ingrid Van Bruggen, Mylla

Varvas erbjudande till lantbrukare: En möjlighet att bli en del av ett växande system

Baserat på erfarenheterna från den första hubben kan Varva nu erbjuda lantbrukare ett nyckelfärdigt system för att införa grönbeteshöns på gården. Erbjudandet som skräddarsys till varje kund utifrån deras förutsättningar och mål omfattar allt från design och inköp av produktionsutrustning, inklusive den egenutvecklade solcellsdrivna äggmobilen, till hjälp med att anpassa verksamheten för att optimera både effektivitet och hållbarhet. Varva står även för logistik och distribution, vilket gör det enkelt för lantbrukare att nå premiumkunder som värdesätter lokalt och hållbart producerade livsmedel. Kunder som dessutom önskar en finansieringslösning för att implementera systemet är mer än välkomna att höra av sig till Gårdskapital.

För lantbrukaren innebär Varvas system fyra värdefulla fördelar:

1.       En skalbar och lönsam produktionsgren som kan anpassas efter gårdens storlek.

2.       En långsiktig förbättring av jordhälsan genom noga planerat bete, vilket stöder regenerativa mål och bevarar markens kvalitet över tid.

3.       Naturlig och kostnadseffektiv näringstillförsel från hönsens gödsling, vilket minskar behovet av konstgödsel.

4.       Möjlighet att sälja ägg och övriga produkter till premiumkunder, som uppskattar lokalt och hållbart producerade varor

Intervju med Olof Hallström, grundare av Varva

Vad har ni lärt er under etableringen av den första hubben?
"Vi har lärt oss otroligt mycket," berättar Olof. "Vi har genomgått tre stora iterationer för att optimera äggmobilen och värpredena, med fokus på att skapa en effektiv och skonsam produktion för både hönsen och personalen. Vi har även finjusterat processerna från foder till färdigpackade ägg och lärt oss hur man bäst kombinerar höns med betesdjur för en optimal betesplanering. En viktig lärdom är också vikten av att utveckla flera separata logistik- och försäljningskanaler, så att man inte riskerar osålda ägg om en kanal försvinner."

Vilken typ av lantbruk passar er lösning för?
"Den här lösningen är särskilt lämpad för lantbrukare som redan har andra betesdjur, som kor eller får, och som vill öka sin omsättning utan att behöva arrendera mer mark," förklarar Olof.

Hur ser er distributionsstrategi ut och hur hjälper ni lantbrukarna att sälja sina ägg?
"Vi har ett starkt varumärke som är välkänt i restaurangbranschen i både Skåne och Stockholm. Dessutom har vi en lojal kundkrets av abonnenter i Malmö/Lund/Lomma. Genom vårt samarbete med Mylla kan vi nå ännu fler kunder och erbjuda logistiktjänster till de flesta gårdar i landet," säger Olof.

Den här lösningen är särskilt lämpad för lantbrukare som redan har andra betesdjur och vill öka sin omsättning utan att behöva arrendera mer mark

I tidigare två artiklar i denna artikelserie har vi pratat om hur odling av mellangrödor kan bidra positivt till din odling och vad man ska tänka på vid val av mellangröda. Där kom vi fram till att mellangrödor kan bidra med många fördelar, såsom att förbättra markens struktur och minska markpackning, begränsa näringsläckage, öka biologisk kvävetillförsel samt öka kolinlagringen och uppbyggnaden av mull. Dessutom finns det ekonomiska incitament för att använda mellangrödor och i denna artikel sammanfattar vi hur odling av mellangrödor kan bidra positivt till din gårds ekonomi.

Sedan år 2023 kan man söka en 1-årig ersättning av Jordbruksverket för att odla mellan- och fånggrödor där man år 2024 kan få mellan 128–147 euro per ha/år. Kraven för att söka dessa ersättningar är olika men se gärna vår tidigare artikel om Val av fång- och mellangröda. Jordbruksverkets ersättning för mellangrödor går även bra att kombinera med vår samarbetspartner inom kolkrediter, eAgronoms kolkreditprogram där man kan få ytterligare ersättning för bland annat att börja så mellangrödor inför följande vårgröda. 

eAgronom är ett företag som är baserat i Estland men är idag verksamma i stora delar av Europa. Företagets grundkoncept är att tillföra programvara till lantbrukare för att lättare kunna föra dokumentation i växtodlingen, likt exempelvis svenska Dataväxt, och idag har lantbrukare sammanlagt över 1,5 miljoner ha anslutna till deras tjänst. Därefter valde man att utveckla programvaran så att den kan tillföra all data sam krävs för att producera kolkrediter; och idag är över 700 000 ha anslutna till eAgronoms kolkreditprogram. Genom att gå med i eAgronoms kolkreditprogram kan din kolinlagring certifieras enligt Verras internationella standard, och dessa certifikat på din inlagring, så kallade kolkrediter, kan därefter säljas vidare till köpare.  

I eAgronoms kolkreditprogram representerar en kolkredit ett certifikat på att 1 ton koldioxid lagrats in i marken i form av organiskt material, eller med andra ord mull, från de växtrester som produceras vid växtodling. Inlagringen beräknas utifrån bl.a. jordprover, sattelitdata, samt odlingsdata från gården. Exempel på data som används är artval av mellangrödor, bearbetning och mängd organisk- respektive konstgödning samt andra historiska odlingsdata. Marknadspriset för denna klass av kolkredit bedöms idag ligga på 40 euro, med en stigande trend. Via eAgronom säljs kolkrediterna i princip till högstbjudande på marknaden, men för att skapa en extra trygghet garanteras också ett lägsta golvpris på 30 euro per kolkredit. Antalet kolkrediter som går att generera varierar typiskt mellan 1-2,5 ha/år men vanligt är att producera 1-1,5 kolkrediter/ha och år på den areal som mellangrödor odlas på. När kolkrediterna sen säljs ger detta ett värdefullt tillskott till sista raden.  

Flera aspekter spelar även in i kolkreditgenereringen men de förändringar i odling som vi kan erbjuda ersättning för är i stora drag:   

Att börja med fång- och eller mellangröda.

Minska jordbearbetningen och/eller införa direktsådd 

Agroforestry, t ex lähäckar eller alléodling

Sedan finns det även kompletterande åtgärder som också ökar kolkreditgenereringen som:  

Användning av tre eller fler arter i sin mellangrödemix 

Minskad konstgödningsanvänding vid ökad användning av biologiska/organiska kvävekällor 

Vi på gårdskapital kan även göra en gårdsspecifik bedömning av inlagrings- och intjäningspotentialen för dina fält. Välkomna att kontakta oss för mer information. Följ även gärna Gårdskapital på Facebook och Instagram för att inte missa fler nyheter och artiklar. 

Mellangrödor kan bidra med många fördelar, såsom att förbättra markens struktur och minska markpackning, begränsa näringsläckage, öka biologisk kvävetillförsel samt öka kolinlagringen och uppbyggnaden av mull. Dessutom finns det ekonomiska incitament för att använda mellangrödor och i denna artikel sammanfattar vi hur odling av mellangrödor kan bidra positivt till din gårds ekonomi.

Få ersättning för din klimatnytta genom kolkrediter

Vid val av mellangröda bör flera aspekter tas i beaktande, dels vilken effekt du vill att din mellangröda ska ha, dels att den inte ska skapa växtföljdsproblem för efterföljande grödor, och även vilka generella odlingsegenskaper mellangrödan har och vad som krävs för en god etablering. Därför har vi kort sammanfattat dessa aspekter för att upplysa om vad man ska tänka på vid bland annat val av arter. Här är några rekommendationer.

Markpackning: För att åtgärda markpackning kan arter med djupgående pålrötter vara ett bra alternativ som exempelvis oljerättika och vitsenap då de luckrar jorden på djupet. Om man inte har möjlighet att odla dessa arter ur växtföljdssynpunkt så ger det även bra effekt att hålla marken bevuxen en så stor del av året som möjligt och därför kan exempelvis spannmål, vallgräs eller örter i kombination med baljväxter även vara ett bra alternativ.  

Näringsläckage: Det man ska tänka på är att det kan vara bra att variera med arter som har olika rotsystem och rotdjup, för att bättre utnyttja vatten och växtnäring i olika delar av jorden. Därför kan arter med pålrötter i kombination med gräs och örter vara ett bra alternativ. Att även använda kvävefixerande arter är inte en nackdel såvida man kombinerar det med icke-baljväxter i blandningen; så tas kväve upp mer effektivt ur marken och risken för läckage kan minska. Dock bör man ha i åtanke att om man ska söka ersättning för fånggrödor får inte baljväxtandelen överstiga 15 viktprocent i utsädet.  

Näringstillförsel: För att tillföra mer kväve till åkermarken kan man ha baljväxter i sin mellangröda. Exempelvis är klöver, lusern och vicker kvävefixerande och kommer därför lämna efter sig kväve i marken till nästkommande gröda. Det är även bra att blanda baljväxter med exempelvis gräs och örter så att de övriga arterna kan ta upp det överblivna kvävet i marken. Kravet för att få stöd för mellangrödor är även att baljväxtandelen inte får överstiga 15 viktprocent i utsädet och därav kan det även vara bra att använda sig av en blandning.  

Brassicaceae-arter som oljerättika och vitsenap kan sanera mark från skadegörare. Viktigt är att grödornas biomassa sönderdelas och nedbrukas omedelbart för att bryta ned växtresterna så fort som möjligt och för att få bästa effekt som möjligt.  

Förslagna & undanbedda arter att ha som mellangrödor i olika växtföljder 

Förslag på mellangrödor: Bovete, fodervicker, alexandrinklöver/blodklöver/ persisk klöver och honungsört. 

Undvik: Korsblommiga växter (Brassicaceae) som oljerättika, vitsenap men även solros på grund av risk för klumprotsjuka och bomullsmögel. 

Förslag på mellangrödor: Oljerättika, bovete, vitsenap, honungsört och vallgräs. 

Undvik: Fodervicker och luddvicker på grund av risk för rotröta och Phytophthora. 

Förslag på mellangrödor: Bovete, oljerättika, vitsenap och råg. 

Undvik: Rajgräs på grund av risken för groddbränna, och honungsört på grund av risken för groddbränna, TRV-virus och bomullsmögel. 

Blandningar: Blandningar av flera arter kan ge fler fördelar än en enskild art, särskilt om tanken är att mellangrödan ska ha en liggtid över vintern och om det finns variation i fältet.  

Tillväxtperiod: Blanda frosttåliga och frostkänsliga arter för att utnyttja hela odlingssäsongen och minska näringsläckage. 

Variera växtsätt: Kombinera arter med olika växtsätt för att minska konkurrensen om utrymme och ljus, vilket ökar den totala biomassan och konkurrerar bättre med ogräs. 

Näringskrav: Anpassa valet av arter efter jordens kvävenivå. Baljväxter är bra vid låga kvävenivåer, medan gräs och brassica-arter är lämpliga vid höga kvävenivåer. Men en kombination av dessa är oftast bäst. 

Utsäde: För att vara så säker som möjligt är det bra att köpa certifierat utsäde så att inte problemogräs sprids mellan gårdar och fält. I bilagor finns förslag på försäljare av utsäde till mellangrödor. 

Etablering: En god etablerad mellangröda är alltid det viktigaste för att få ut det bästa av sin mellangröda, oavsett om det handlar om ogräskonkurrens, minskat näringsläckage eller mulluppbyggnad/kolinlagring.  

Eftersådda mellangrödor är viktigt att etablera så fort som möjligt efter skörd, om inte samma dag, för att bevara fukt i marken och ge mellangrödan nog med tid att tillväxa på hösten.  

Insådda mellangrödor är mer flexibla i sin etableringstidpunkt men kan bli dåligt etablerad om huvudgrödan är för kraftig. Därför kan ett ökat radavstånd vara lämpligt om man planerar att så in mellangröda i växande gröda tidigt under året. 

För att få mer tips på vilka mellangrödor som lämpar sig i din odling rekommenderar vi hemsidan  mellangroda.se som drivs av HIR Skåne.   

I nästa artikel kommer vi gå igenom vilka stöd och ersättningar du kan ta del av för odling av fång- och mellangrödor genom bland annat eAgronoms kolkreditprogram. Följ oss gärna på Facebook och Instagram för att inte missa fler nyheter och artiklar. 

Vid val av mellangröda bör flera aspekter tas i beaktande, dels vilken effekt du vill att din mellangröda ska ha, men mellangrödan måste även väljas utefter att den inte kan skapa växtföljdsproblem för efterföljande grödor men även vilka generella odlingsegenskaper mellangrödan har och vad som krävs för en god etablerin

2023 års höstbruk var minst sagt utmanande för många lantbrukare. Stora regnmängder före och efter skörd ledde till att många fick vänta med att påbörja skörden och fick därefter plöja mer än vanligt vilket försenade etableringen av höstgrödor. Detta påverkade såklart även odlingen av mellangrödor och många avstod odling förra året, trots sökta stöd. I år rapporterar dock Greppa Näringen att miljöersättningen för fång- och mellangrödor sökts på cirka 180 000 ha i Sverige vilket är en ökning jämfört med fjolåret. Anledningarna till att fler vill odla mellangrödor är många. Att mellangrödor kan luckra marken och åtgärda markpackning, minska näringsläckage, öka den biologiska kvävetillförseln, öka kolinlagring och mulluppbyggnaden men såklart även möjligheten till ersättning är några av incitamenten.

Kompaktering av jorden, markpackning, är ett stort problem i dagens jordbruk. Med större och tyngre maskiner ökar markpackningen och leder till en mindre porös jord som inte lika lätt kan transportera luft, vatten och näring jämfört med icke-kompakterad mark. Detta minskar även i sin tur växtens rotutveckling på grund av det ökade motståndet och sammantaget begränsar detta grödans tillväxt och leder till en minskad avkastning. Därför kan det vara en bra åtgärd att hålla marken beväxt en så stor del av året som möjligt; och där kan djuprotade mellangrödor som oljerättika bryta upp kompakterade jordlager. Detta kan framförallt vara ett bra alternativ på packkänsliga jordar såsom leror och mjälajordar.   

Tillförsel av näring och förhindrat näringsläckage  

Näringsläckage, särskilt av kväve och fosfor, är en stor miljöutmaning för lantbruket och leder till övergödning av vattendrag och sjöar. Mellangrödor som rättika, olika gräsarter men även klöver och lusern kan effektivt fånga upp överskottsnäring och binda in den i sin biomassa och på så sätt förhindra att den lakas ur jorden. Mellangrödor kan även tillföra näring med hjälp av kvävefixerande växter såsom exempelvis vicker, klöver och lusern. Då växtresterna bryts ner blir de i sin tur gröngödsel till efterkommande gröda och minskar på så sätt gödslingsbehovet vilket minskar kostnaderna för insatsmedel.   

På både kort- och lång sikt hjälper även mellangrödornas växtrester att bygga upp mull i odlingsmarken vilket framförallt gynnar markens jordstruktur och ger en ökad vatten- och luftinfiltration samt bördighet. Med mer organiskt material i marken får den bättre vattenhållande förmåga samt ökad mikrobiell aktivitet. Med ökad bördighet kommer även mer näringsämnen att mineraliseras och jordens leverans av exempelvis kväve och fosfor kommer öka.   

I nästa del av vår artikelserie om mellangrödor kommer vi gå in på vad man ska tänka på vid valet av arter i sin mellangröda. Följ oss gärna på Facebook och Instagram för att inte missa fler nyheter och artiklar.  

att mellangrödor kan luckra marken och åtgärda markpackning, minska näringsläckage, öka den biologiska kvävetillförseln, öka kolinlagring och mulluppbyggnaden men såklart även möjligheten till ersättning är några av incitamenten

Vad vill du åstadkomma genom att så fång- och mellangröda?

Att bygga upp eget kapital genom att driva ett lönsamt gårdsarrende är ofta en bra strategi inför nyförvärv av lantbruksfastighet. I denna artikel följer vi Lasse som sedan ett par år tillbaka tagit över gårdsarrende och drift av en mjölkgård

De senaste årens räntesmocka har skapat orosmoln bland lantbruksföretagare med hög belåning. Värst är det för de som nyligen gjort generationsskifte. Den höga räntan ger små marginaler för de nystartade lantbruksföretagen som tvingats öka gårdens belåning för att lösa ut föräldrar och syskon.

Arrendeavgifterna är dock mer trögrörliga och har inte sett samma chock som räntorna. Att starta sin lantbrukskarriär som arrendator har därför seglat upp som en attraktiv lösning. Detta har Gårdskapitals kund Lasse i Svealands slättbygder tagit fasta på.

Lasse har under flera års tid varit anställd på mjölkgårdar men alltid närt drömmen om att få bli sin egen arbetsgivare. Drömmen blev verklighet när en äldre mjölkbonde via en annons hörde av sig. Den äldre mannen hade drivit mjölkproduktion under många år men nästa generation var inte intresserad att driva vidare mjölkproduktionen. En situation som inte är alltför ovanlig i dagens lantbrukssverige. Vänskap uppstod mellan Lasse och den gamle ägaren. Lösningen blev att Lasse flyttade in på gården som en klassisk gårdsarrendator och köpte ut de lösa tillgångarna och djuren. Planen är nu att han ska verka som gårdsarrendator under ett antal års tid för att sedan ha ackumulerat tillräckligt med vinstmedel för att driva lantbruk på egenägd mark. Finansiering för att komma igång med rörelsen löste Lasse dels genom eget kapital och dels genom en kombination av lån från Gårdskapital och banken. Lasses filosofi är att man bör sprida sina ägg i olika korgar vad gäller finansieringsbiten. På så sätt har man bättre utgångsläge. En anpassad amortering som speglar underliggande kassacykel betonar han också som en nyckelfaktor för att ha en långsiktigt stabil finansieringssida av balansräkningen.

Hela artikeln hittar du via länken nedan

anpassad amortering som speglar underliggande kassacykel är en nyckelfaktor

2Stabil kalkyl för nystartad mjölkarrendator.pdf

Att bygga upp eget kapital inför generationsväxling

Att bygga upp eget kapital inför generationsväxling - Lantbruk

Ska jag passa på att amortera extra nu när räntorna och inflationen är högre? Ja, det är en av de vanligaste frågorna vi på Gårdskapital får. Många tänker på amortering som ett sparande, och det stämmer. Men en aspekt som ofta glöms bort i sammanhanget är inflationen. När räntan justeras för inflationen får vi realräntan, dvs räntan minus inflationen, och den är fortfarande låg ur ett historiskt perspektiv.

Amortering är bra och ett stabilt sparande. Men amortering är en slags investering och som företagare bör du alltid ställa dig frågan; vad är din alternativavkastning? I många fall är det en bättre investering att investera i åtgärder som kan öka marginalerna, än att amortera.

Det kan vara värt att fundera på att använda den likviditet man tänkt amortera till investeringar och åtgärder på gården för att öka inflationen i sitt EBITDA och på så sätt låta inflationen sköta en del av "amorteringen”, dvs. att investera i att göra det billigare att amortera sen. 

En sak är i alla fall säker - det var jobbigare att vara lantbrukare på sent 1800-tal i USA när vi levde under guldmyntfoten och deflation. Priserna sjönk men skulderna förblev. Många oroar sig idag för att inflationen ska börja stiga igen efter att ha kommit ner kraftigt på sistone, men inom lantbruket skulle en högre inflationsnivå kunna medföra vissa fördelar...

I artikeln som du hittar nedan gör vi en djupdykning på temat.

hur inflation kan gynna lantbruket pdf.pdf

Inflation är ett fenomen som ofta ses som en ekonomisk utmaning, men för
lantbruket kan den faktiskt innebära vissa fördelar för skuldsidan av
balansräkningen.

Under många generationer har trenden varit att arealen rationaliserats med förlust av träd som en av följderna. Men träd behöver inte bara stå i vägen på fälten, de kan även ge många fördelar.

Agroforestry, dvs. integrering av träd i jordbruket, är ett område med stor potential att bidra till ett mer motståndskraftigt jordbruk, exempelvis genom att bidra till minskad riskexponering mot torka, bättre balans mellan mikrober och mykorrhizasvampar, samt ökad biodiversitet både ovan och under marken. Förutom miljömässiga fördelar i sig självt kan agroforestry erbjuda ekonomiska vinster för lantbrukare, särskilt när minskad riskexponering mot torka, erosion, vind mm vägs in i kalkylen. Men som med alla investeringar finns det både risker och potentiella belöningar att ta hänsyn till. För att få en djupare förståelse för de praktiska och ekonomiska aspekterna av agroforestry, träffade vi Mauricio Sagastuy, som är lärare inom agroforestry på Angereds gård, och styrelsemedlem i Agroforestry Sverige, som för övrigt nyligen släppt en ny rapport ”Agroforestry för svenska förhållanden 2024”.

Bild ovan: Mauricio Sagastuy, expert inom agroforestry

Men innan det börjar vi med en kort överblick kring olika typer av agroforestry där vi utgått från den blogg på temat som Mauricio skriver, och som vi starkt kan rekommendera.

Exempel på relevanta typer av agroforestry i Sverige:

•             Alley cropping (Alléodling): Träd som planteras i rader med passande avstånd för t ex spannmålsodling mellan trädraderna.

•             Silvopasture: Historiskt i Sverige är skogsbete väletablerat. Silvopasture kan ses som ett paraplybegrepp för system där träd och betesdjur integreras, det kan exempelvis vara blandade landskap med naturbeten och skog.

•             Skogsträdgård: Ofta kombinerad odling med t ex fruktträd, nötträd, bär, svampar eller andra skogsprodukter.

•             Riparian buffers: Planteras mot vattendrag för exempelvis minskad erosion och avrinning av näringsämnen.

•             Lähäckar och andra vindskydd: Träd som planteras i rader, typiskt vid fältens kantzoner, för att skydda mot vind och erosion.

Bild ovan: Allé-odling på Wakelyns gård i England Foto taget av Maja Lindström

•             Ökad produktivitet: Agroforestry kan öka produktiviteten på en gård genom exempelvis vindskydd för huvudgrödor. Dvs om 5% av arealen tas ur bruk för att ge plats åt träd så är tesen att genomsnittliga skörden på de kvarstående 95% av arealen ökar med mer än 5%. Dessutom kan träd förbättra jordkvaliteten och vattenhållningsförmåga.

•             Ökad resiliens och motståndskraft: Den positiva effekten på lokala ekosystem i form av bättre mikroklimat, ökad biodiversitet och kolinlagring med mera kan exempelvis bidra till bättre förhållanden för pollinerare och nyttodjur. I takt med ökande klimatförändringar ökar generellt det relativa värdet av den vattenhållningsförmåga perenna växter kan bidra till.

•             Diversifierad inkomstkälla: Agroforestry kan skapa nya inkomstkällor, t ex genom extra inkomster från virke, frukt och nötter.

•             Miljöbidrag: Agroforestry kan inte minst på sikt vara relevant för merintäkter genom koldioxidbindning och andra ekosystemtjänster.

•             Stöd från EU: Den nya CAP-reformen (EU:s gemensamma jordbrukspolitik) ger stöd till agroforestry-system. Visserligen ännu inte så att det blir extra stöd för agroforestry men i alla fall att man fortsatt får stödet för åkermark vid plantering av träd på sådan. 

•             Etableringskostnader: Att etablera ett agroforestry-system kan vara dyrt initialt, med kostnader för plantor, stängsling, ev. bevattning och inte minst underhåll.

•             Etableringsrisker: Risk att plantorna inte trivs och etablerar sig tillräckligt väl.

•             Långsiktig investering: Pengar kan växa på träd, men inte över en natt. Det tar flera år innan agroforestry-systemet ger full ekonomisk avkastning.

•             Marknadsutmaningar: Bristande infrastruktur och distribution skapar praktiska utmaningar med att hitta marknader för vissa agroforestry-produkter, som hasselnöt mm.

Lähäckar är ett bra exempel på hur agroforestry kan bidra till högre skördar av huvudgrödor. Genom att skydda mot vind kan lähäckar också:

•             Minska vinderosion: Vinderosion kan leda till förlust av matjord och näringsämnen, vilket negativt påverkar grödornas produktion.

•             Förbättra mikroklimatet: Läshäckar kan skapa ett varmare och mer fuktigt mikroklimat, vilket gynnar vissa grödor.

•             Stimulera pollinering: Läshäckar kan ge insekter, som bin och fjärilar, mat och skydd, vilket ökar pollineringen av grödor.

Bild ovan: Lähäckar på Rune Karlssons gård nära Kvänum i Västra Götaland, Foto taget av Mauricio Sagastuy

Kan du berätta kort om din bakgrund och vad som väckte ditt intresse för Agroforestry?

Mauricio: Jag har sen barnsben alltid haft stort intresse för naturen och inte minst skogen. Det tog mig till Tyskland där jag läste en kandidatexamen inom skogsbruk och miljö, med fokus på hållbart skogsbruk, t ex hyggesfritt skogsbruk. I studierna läste vi mycket om naturskydd och agroforestry tyckte jag var extra intressant som metod för att skydda naturen och samtidigt skapa hållbara ekonomiska lösningar för produktion. Praktiken gjorde jag i Brasilien i ett privat naturreservat där de jobbade med agroforestry och ekoturism. Därefter läste jag min master i miljövetenskap vid Göteborgs universitet där jag skrev uppsats om agrofrestry i just Brasilien. Det ledde mig vidare till ett par års volontärarbete för den ideella organisationen Eco Agroforestry Center som jobbar med skog och agroforestry samt att sprida kunskap om temat. De har mark bredvid Angereds gård vilket banade väg för min nuvarande roll som lärare vid Angereds gård. Idag är jag ansvarig för Agroforestry-utbildningen där och har jobbat med det sen fem år tillbaka.

Varför tror du att Agroforestry ännu inte är mer utbrett i Sverige? Vad tror du saknas för att det ska bli mer mainstream?

Mauricio: Om man inte ser så många runt sig som testat agroforestry så kan det mentalt kännas som en större risk att gå före. Men om det finns många runtomkring en som redan jobbar med det så är tröskeln lägre. I Sverige finns en hel del pionjärer, inte minst runt Skåne och västra Götaland. Frankrike och även England är länder där man har kommit relativt långt i jämförelse och jag tror vi även i Sverige börjar komma förbi “early-adopter” fasen nu. Inte minst de risker lantbruket möter framgent med mer volatilt väder kan nog bidra till ökat intresse även bland “early majority” av lantbruk.

Det skulle nog också vara fler som startade agroforestry om det fanns mer etablerade tjänster där man fick hjälp att designa och implementera systemen, för det tar ju en del tid att sätta sig in i området och utföra allt själv, och de flesta lantbrukare jobbar ju redan långa timmar som det är.

Olika gårdar ser också olika ut så det krävs en lokal anpassning i hur det planeras och genomförs. Det kan göra det komplext, och därför är tillgång till kunskap och rådgivning nog en faktor. Bättre tillgång till effektiva distributionssystem för att få avsättning för produkterna, till exempel nötter, skulle också underlätta för fler att ta steget.

Sen är nog en orsak också varför Agroforestry inte är mer etablerat att det ekonomiska systemet generellt premierar en viss kortsiktighet. Agroforestry är en mer långsiktig investering som tar tid att etablera. Men vill man framtidssäkra sin gård är denna typ av “grön infrastruktur” som träd erbjuder en fantastisk investering, och det märker man att fler och fler får upp ögonen för.

...vill man framtidssäkra sin gård är denna typ av grön infrastruktur som träd erbjuder en fantastisk investering...

Bild ovan: Plöjning mellan 14 år gamla valnötsträd i en allé-odling i Montpellier, Frankrike. Foto taget av AGFORWARD projekt

Finns det några särskilda agroforestry-projekt i Sverige du tycker är extra inspirerande och intressanta?

Mauricio: i västra Götaland har Anders Lunneryd på Lundens gård etablerat ett intressant projekt med ekologisk alléodling med äppelträd och spannmål. En annan är Jesper Sandström på Kyrkbygård i Halland som driver betesskogsbruk med bl.a. äppelträd och betesdjur som roteras holistiskt.

Om man som lantbrukare vill testa agroforestry i mindre skala men så att säga inte gå all-in, har du några tips hur man då kan gå tillväga för att testa på mindre yta innan man skalar upp på större areal?

Mauricio: Att börja litet med en mindre del av arealen och med arter som inte är för komplexa att sköta är generellt bra för att komma igång. Trädslag som är enklare att sköta inkluderar t ex pil och poppel, här gäller bara att ha koll på rotsystemen så de inte planteras för nära dräneringen samt välja sorter som inte sprider sig med rotskott. Man vill ha generellt minst 7 meter mellan träden och dräneringen, men vissa träd som pil och poppel behöver snarare 15 meter för att rötterna inte ska gå in i dräneringen. Att ta in en rådgivare eller råd från någon som redan etablerat liknande system är också något som kan underlätta mycket.

Hur skulle du säga att man på bästa sätt tar höjd för de största ekonomiska riskerna när man planerar ett agroforestry-projekt, några tips du vill skicka med till lantbrukare som funderar på att börja med agroforestry?

Mauricio: Investering i kunskap via olika kurser är aldrig fel. Det finns flera bra nätverk för att träffa andra som jobbar med liknande system, och en hel del kunniga rådgivare. Sen tycker jag man kan ha i åtanke vilka mål man har med att plantera träd. Det roliga är att det finns fler olika syften, det handlar inte bara om att sälja frukterna eller virket utan finns många andra nyttor inte minst i form av riskhantering. Att fundera vilka av dessa syften som är mest värdefulla för just sin egen gård utifrån ett “risk management” perspektiv är alltid bra. Om vindskydd och bättre vattenhållningsförmåga är prioriterat kan man försöka kvantifiera de värdena och kanske acceptera en lite högre risk för att inte få avsättning för frukterna och virket från träden till exempel.

Avslutningsvis, finns det några organisationer, personer eller studier du vill tipsa om för lantbrukare som vill lära sig mer på temat?

Mauricio: Agroforestry Sverige är ett bra nätverk. Sen finns en del bra utbildningar, såklart på Angereds gård där jag själv finns, och även Holma folkhögskola har bra utbildningar inte minst inom skogsträdgårdar. Kurser inom permakultur har också ofta bra innehåll inom agroforestry.  Jordbruksverkets nya manual kan jag också varmt rekommendera, samt en annan manual från the soil association. Bland praktikerna tycker jag Richard Perkins och Philip Weiss är intressanta personer att följa inom dessa frågor. För alla som gillar att ha en bra poddcast i lurarna medan man är ute på fälten är podden Regenerative agroforestry också ett tips, där intervjuar de intressanta personer som praktiskt jobbar med agroforestry.  

Vi tackar Mauricio för ett trevligt samtal och nya insikter, och ser fram emot att följa hans blogg och arbete inom svenskt agroforestry.

Silvopasture med äppelträd i Polen, foto taget av Mauricio Sagastuy

Agroforestry: Ekonomiska fördelar och risker

Ökad kolinlagring i jordar är en av flera nycklar för att världen ska lyckas begränsa klimatförändringarna. Detta har öppnat upp en växande frivillig marknad för kolkrediter där lantbrukare har möjlighet att skapa extra intäkter genom att införa nya odlingsmetoder. Därför samarbetar Gårdskapital med eAgronom och öppnar för fler lantbrukare att vara del av den utvecklingen och att få betalt för ökad kolinlagring. 

För svenska lantbrukare kan minskad jordbearbetning, integrering av mellangrödor och baljväxter i växtföljden, samt optimerad hantering av skörderester, m.fl. metoder erbjuda betydande ekonomiska fördelar i form av minskade kostnader för insatsvaror samt förbättrad jordhälsa som i sin tur ökar motståndskraften mot torka och intensiv nederbörd. Ofta tar det ett par år innan de biologiska fördelarna med ökad kolhalt syns i kassaflödet, men samtidigt finns ofta initiala kostnader i att ställa om till de nya odlingsmetoderna. Att få betalt genom kolkrediter för den ökade kolinlagringen kan därför vara en viktig pusselbit i finansieringen mot morgondagens mer jordvänliga odlingssystem, inte minst i kombination med ersättning genom EU-CAP. 

Förutsättningarna kan skilja sig beroende på jordart m.fl. variabler, men det är tydligt att intresset för odlingsmetoder inom “conservation agriculture” och “regenerative agriculture” ökar brett både inom lantbruket och i resten av värdekedjan. Genom nya CAP ökar också incitamenten för exempelvis mellangröda. En stor fördel med det kolkreditprogram som eAgronom erbjuder är möjligheten att anpassa från fält till fält. Kanske vill man som lantbrukare testa metoderna på ett par fält innan man inför det på hela arealen, eller så passar direktsådd bättre på en del av fälten men inte på hela arealen. Deltagande i programmet kan på så vis anpassas över tid.   

Därtill erbjuder kolkreditprogram alltså en ytterligare inkomstmöjlighet för lantbrukare som inför dessa metoder. Konkret handlar det om att över minst en femårsperiod implementera åtgärder som ökar kolinlagringen i jorden och att sälja dessa kolkrediter för att generera extra intäkter som bidrar till att kompensera för de initiala kostnaderna och ansträngningarna för att ställa om fälten till att binda mer kol.  

eAgronom är baserat i Estland och är en av de ledande europeiska aktörerna inom kolkrediter för jordbruk. Bolaget är aktivt i 14 länder och än så länge deltar över 1200 lantbrukare med mer än 600,000 hektar i kolkreditprogrammet. Genom en kombination av jordprover, satellitdata, och gårdsrapportering säkerställs tillförlitliga data som ligger till grund för den modellering som sedan sker av förändringen i kolhalten. Processen verifieras av det världsledande certifieringsinstitutet VERRA som möjliggör skapandet av kolkrediter som sedan kan säljas till köpare via den globalt etablerade mäklaren SouthPole. De som köper kolkrediterna är typiskt sett större företag och organisationer som utöver utsläppsminskningar i egna verksamheten har köp av kolkrediter som en del av sin netto-noll-strategi.  

Gårdskapitals roll i samarbetet som lokal partner på den svenska marknaden är att hjälpa lantbrukare genom hela processen - från den initiala bedömningen av potentialen för kolkrediter på den specifika gården, till implementeringsprocessen då data ska rapporteras in till eAgronoms mjukvara för att kolkrediterna ska kunna verifieras och kunna omsättas till extra intäkter för gården. Programmet bedöms vara särskilt intressant för växtodlingsgårdar som inom kort planerar att börja med mellangrödor, minskad jordbearbetning, eller mer varierad växtföljd med bl.a. fler baljväxter.

Pressrelease eAgronom Gårdskapital.pdf

Som lokal partner till eAgronom erbjuder Gårdskapital en ny möjlighet för svenska lantbrukare att få betalt för ökad kolinlagring.

Få betalt för ökad kolinlagring - Gårdskapital ingår samarbete med eAgronom 

Konkurser i jordbruket.pdf

Företag inom alla branscher går i konkurs. Det hör till vardagen inom företagsvärlden. Vad som är intressant är dock att sannolikheten för att ett företag går i konkurs varierar stort beroende på företagets branschtillhörighet. Detta faktum är mumma för banker och andra kreditgivare som vill låna ut pengar till företagare som har låg konkursrisk. Man skulle kunna tänka sig att företag inom branscher med låg konkursrisk har lättare än andra att låna pengar. Frågan är om det är så i praktiken. Och hur står sig då jordbruket när det gäller konkursrisk? Det får ni svar på nedan.

Konkursrisk eller ”konkursutsatthet” är ett mått på andelen företag inom en bransch som går i konkurs under ett visst tidsintervall, vanligen mäts måttet som rullande 12 månaders medelvärde. Konkursutsatthet är en viktig konjunkturindikator. Ifall andelen konkurser i ekonomin som helhet börjar skena kan det tyda på en vikande konjunktur. Att fler företag inom en viss bransch börjar gå i konkurs kan tyda på minskad efterfrågan i denna bransch. För den makroekonomiskt intresserade är således konkursutsatthet ett intressant ämne. Även för kreditgivare är konkursutsatthet intressant. Ifall andelen konkurser i ekonomin stiger bör bankerna dra öronen åt sig för att inte drabbas av kreditförluster när de lånat ut pengar till företag som sedan går i konkurs. Dvs konkursrisk och kreditrisk är nära förknippat.  

Man skulle kunna tro att risken för konkurs är lika stor för ett företag oavsett dess branschtillhörighet. Det är väl ett rimligt antagande att riskaptiten är ungefär densamma för taxichaufförer, hantverkare och lantbrukare kan man tänka sig. Men faktum är att så inte är fallet. Konkursrisken varierar nämligen stort beroende på vilken bransch ett företag verkar. I topp hittar vi hotell & restaurang där ca 22 företag av 1000 går i konkurs årligen (2023 års siffror). Därefter kommer detaljhandel (13 av 1000) följt av byggindustri (12 av 1000) och transportsektorn (11 av 1000). I botten hittar vi tro det eller ej lantbruket. Här är det mindre än 1 företag av 1000 som går i konkurs. Dvs jordbruksföretagen är de mest livskraftiga företagen i hela ekonomin. Ett genomsnittligt företag oavsett bransch i svensk ekonomi har 0,60% risk att gå i konkurs under ett år. För ett jordbruksföretag är risken endast 0,05%.

Man skulle kunna tänka sig att jordbruksföretag till följd av dess låga konkursrisk har bättre tillgång till krediter än andra företag. Till viss del är det sant. Jordbruksföretag som äger fastigheter i enskild firma med låg belåning får tillgång till mycket förmånliga kreditvillkor. Käpphästen är företagens återbetalningsförmåga, dvs kassaflödet som ska betala ränta och amortering. Jordbruk är generellt en bransch med låg lönsamhet och långa cykler vilket gör det svårt för företagen att betala tillbaka lånet ifall amorteringen eller räntan är alltför hög. De kraftiga skiftningarna som råder i jordbruket med avseende på skördevariationer, prisvariation och säsongsmönster är också ett orosmoln för bankerna. Men historien visar att trots jordbruksföretagarens utsatthet för diverse risker så klarar de flesta företag av vädrets och marknadens nycker. Dvs med statistiken i åtanke bör jordbruksföretagen vara bankernas bästa vän.

Vad är det som styr konkursrisken i jordbruket då? Dvs när ett jordbruksföretag väl går i konkurs, är det då till följd av skördar, mjölkpris eller grispris? Finns det någon enskild faktor som avgör hur många företag inom svenskt jordbruk som går i konkurs årligen? Ja, allt det får ni läsa mer om i uppföljaren till denna text. I denna text får ni nöja er med att studera hur konkursutsattheten varierat i olika branscher år 2000 – 2023. Mycket nöje!

Figur: Historiskt är hotell & restaurang den bransch som är mest drabbat av konkurser. Under början av Covid-krisen 2020 steg konkursutsattheten till över 2,25%. Under 2023 steg den också till dessa nivåer vilket indikerar ett konjunkturskifte. Konkursutsattheten i den aggregerade ekonomin nådde under 2023 upp till 0,63% viket är de högsta nivåerna sedan finanskrisen 2010. Vad kan det signalera må tro? Jordbruk och skogsbruk ligger på en stabil låg nivå oavsett konjunktur. Du kan säkert hitta fler intressanta insikter ur grafen ovan.

Hur pass utsatt är svenskt jordbruk för konkurser?  

Vad händer med arrendepriserna.pdf

14 mars närmar sig. Det är dagen då flertalet arrenden omförhandlas. Frågan är vad som händer i år med tanke på att bankräntorna stigit? Kommer arrendepriserna också att stiga? Eller kommer de tiga still? Finns det överhuvudtaget något samband mellan arrendepriser och bankräntorna? Allt detta får ni läsa om i vårt senaste blogginlägg. 

14 mars är en högtidlig dag i Jordbrukssverige. Det är den s.k. Far-dagen, en gammal rest från tiden då jordbruksarrendatorerna var ett utsatt släkte och ”far” från gårdsarrende till gårdsarrende den 14 mars. Nuförtiden har Far-dagen förlorat denna funktion men likväl är det många arrenden som förnyas just den 14 mars. Frågan är vad som händer med arrendeavgifterna när gamla arrenden löper ut den 14 mars 2024? Den frågan är extra intressant i år. Varför det då? Jo, förklaringen stavas r-ä-n-t-a-n. 

På räntefronten har det nämligen blåst upp ordentligt under 2022 och 2023. (Stormen verkar dock ha bedarrats nu under 2024). Från att ligga relativt still under närmare 10 års tid, började det hända saker i början av 2022. Först var det de långa (bundna) räntorna som började stiga. Redan i slutet av mars 2022 var den 10-åriga statsobligationsräntan uppe på 1,30%, nivåer vi då inte sett på 8 år. I maj 2022 höjde sedan Riksbanken reporäntan och då började även den rörliga (korta) räntan röra sig uppåt. Vid denna tid började många fundera på att binda räntan, men nu tyckte man att premien för att binda var för hög. ”Det tåget har gått” lät det. Ränteruschen fortsatte dock som en reaktion på den skenande konsumentprisinflationen och snart var det dags för Riksbanken att höja reporäntan igen. Och igen. Nu började de rörliga räntorna stiga på allvar. Detta pågick ända tills november 2023 då Riksbanken verkar ha nöjt sig med en styrränta på 4%. När denna text skrivs kan det hända att saker har förändrats igen, räntemarknaden verkar minst sagt vara nyckfull - MEN det finns alla fall en typ av ränta som är ack så stabil – nämligen jordräntan. 

Jordränta – Arrendeavgiften uttryckt i procent 

Jordräntan är egentligen arrendeavgiften uttryckt i procent av fastighetsvärdet för att kunna jämföras med låneräntan. Jordräntan beräknas alltså som arrendeavgiften i förhållande till marknadsvärdet på fastigheten. Förenklat kan man säga att jordräntan liknar den låneränta man skulle fått betala i ett scenario där man köper en fastighet till marknadsvärde med 100% belåning och utan amortering. Men räntan betalas i detta fall till jordägaren istället för till banken. Resonemanget haltar visserligen något eftersom en arrendator slipper att investera på arrendestället, det ska istället jordägaren göra. Så det finns vissa skillnader mellan att äga en fastighet till 100% belåning och att arrendera. Men när det gäller en jordbruksfastighet som består av 100% jordbruksmark, där re-investeringsbehoven sålunda är små frånsett dränering, då blir jämförelsen ganska intressant. 

Jordräntan högre än låneräntan historiskt 

Historiskt har jordräntan varit något högre än låneräntan. Det beror sannolikt på att jordägaren har ett vinstkrav (ett avkastningskrav) som ska täcka investeringar på fastigheten samt ett överskott. När det gäller hyra är principen densamma. De stora fastighetsbolagen äger fastigheterna med belåning och är beroende av att hyresintäkterna är högre än räntekostnaderna för att göra vinst. 

Den intressanta frågan är vad som händer med arrendeavgifterna (jordräntan) i ljuset av ökningen av låneräntan? Kommer den också att höjas och isåfall hur mycket? Nedan följer 3 scenarier om framtiden. 

Figur 1: Historiskt har jordräntan (mätt som arrendeavgift/marknadsvärde på jordbruksmark) legat något högre än bottenlåneräntan. Det innebär att jordägaren har en räntemarginal att använda för att investera på fastigheten och fullgöra sin byggnadsskyldighet. Utöver detta har jordägaren ett vinstkrav. Jordägarens räntemarginal är dock lövtunn och när nu låneräntorna ökar är frågan vad som händer med jordräntan. Följer den med upp eller får vi en situation som vi hade på 90-talet när låneräntan var högre än jordräntan? Vad tror du? 

Scenario 1: Jordägarens räntemarginal är konstant

 I detta scenario antar vi att de svenska jordägarna likt bankerna har ett räntemarginalskrav. Bankernas bolånemarginal tex har de senaste 10 åren varit mellan 1,0 och 1,7%. På samma sätt har jordägare en räntemarginal. Jordägaren lånar för en viss ränta hos banken, och tar sedan ut en högre jordränta av arrendatorn. Ifall jordägarens räntemarginal ska vara intakt runt 1%, då måste jordägaren föra över hela ränteökningen på arrendatorn. Detta scenario är i linje med arrendelagstiftningen som säger att arrendeavgiften ska täcka jordägarens ränta, jordägarens avskrivningar samt en mindre del administrativa kostnader för jordägaren. Frågan är dock hur troligt detta scenariot är? 

Det som talar emot detta scenario är för det första att många jordägare har låg belåning och påverkas inte så mycket av ränteökningen. Institutionella jordägare såsom Svenska Kyrkan, Uppsala Akademiförvaltning och Lunds Universitet är skuldfria och har således endast en fiktiv kapitalkostnad, avkastningskravet för eget kapital. 

Det andra som talar emot detta scenario är att arrendemarknaden är mycket trögrörligare än räntemarknaden eftersom arrendeavgifterna är hårt reglerade i Jordabalken. Enligt Jordabalken får en arrendeavgift endast höjas inför en ny arrendeperiod, vissa avtal tillåter dock årlig KPI-uppräkning. 

Det tredje som talar emot att jordräntan ökar lika mycket som låneräntan är att arrendeavgiften och därmed jordräntan styrs av ”arrendeställets avkastningsförmåga” eller ”arrenderättens värde”. Dvs i teorin är det inte utbud och efterfrågan som ska sätta jordräntan, utan det är det enskilda arrendeställets avkastningsförmåga. I praktiken, särskilt i slättbygder, är det dock utbud och efterfrågan som styr. Hursomhelst, scenario 1 är inte så troligt. Arrendatorerna verkar således vara vinnare på räntekrisen, eller i alla fall relativa vinnare. 

Scenario 2: Ökning i linje med inflationen 

 I detta scenario antar vi att Sveriges jordägare som helhet har arrendeavtal där arrendeavgiften årligen uppräknas med KPI (konsumentprisindex). I ett sådant scenario ökar alltså arrendeavgiften motsvarande konsumentprisinflationen. Enligt Konjunkturinstitutets prognoser kommer denna att toppa på runt 8%. Det innebär alltså att i detta scenario ökar arrendeavgiften med 8%. Om jordräntan i utgångsläget är 2% blir alltså den nya jordräntan 2,16%. För ett arrende med en arrendeavgift på 2.000 kr per ha innebär det en höjning med 160 kr. Ökningen blir alltså inte alls lika kraftig som låneräntan. Den rörliga låneräntan på bottenlån till jordbruksfastigheter ser ut att kunna öka från runt 1% till 3% under året, dvs en ökning med hela 200%, alltså väsentligt mer än (konsumentpris)inflationen som ser ut att landa på under 10% för året. 

Det verkar alltså som att, även i ett scenario då samtliga Sveriges arrendeställen omfattades av årlig KPI-uppräkning (vilket inte är fallet), så är arrendatorn en relativ vinnare jämfört med (den belånade) jordägaren, åtminstone i det korta perspektivet. I själva verket är det få arrendeavtal som omfattas av årlig KPI-uppräkning vilket sannolikt gör jordräntan ännu mer trögrörlig än KPI. Dvs sanningen bör ligga någonstans mellan scenario 2 och scenario 3 nedan. 

Scenario 3: Arrendeavgiften är oförändrad på kort sikt 

 I detta scenario antar vi att samtliga jordbruksarrenden i Sverige löper på mer än 1 år och att inga (eller alla fall få) av arrendena löper ut de närmaste åren. Detta är ett extremscenario och därför inte heller troligt. Det mest troliga är att utvecklingen av arrendepriserna de kommande 2 åren ligger någonstans mitt emellan scenario 2 och scenario 3. 

Det som avgör vilket scenario som är närmast är hur stor andel av arrendena som omfattas av KPI-uppräkning och hur stor andel av arrendena som löper ut de kommande 2 åren. Under 2022 var det en hel del arrenden som förnyades men på fardagen den 14 mars var vi lyckligt ovetande om vad som komma skulle. Kanske ytterligare något som bidragit till att arrendatorerna klarat sig undan kapitalkostnadskrisen. De arrendatorer som tecknade 5-åriga arrendeavtal med start 14 mars 2022, de kan ha gjort en bra affär. Men det får framtiden utvisa. Räntemarknaden är som sagt nyckfull och det kan mycket väl vara så att de räntechocken för ett lika abrupt slut som börskraschen i början av Covid-19. Det kan mycket väl vara så att denna text är inaktuell redan imorgon. Det får framtiden utvisa. 

Hursomhelst, för att svara på den ursprungliga frågan, så har vi kommit fram till att det mest troliga är att arrendeavgifterna (mätt som jordräntan) inte alls kommer att stiga i samma utsträckning som låneräntan, och att ökningen kommer att vara någonstans mellan 5-10%, alla fall i teorin. Nere på slätten där jordhungern är stor är det dock helt andra faktorer än KPI och markens avkastningsförmåga som påverkar arrendepriserna. 

Citat som talar för att scenario 3 är närmast sanningen:

Större delen av Skara Stifts åkerjord är utarrenderad på femåriga kontrakt, vilket göra att förändringar av arrendeintäkterna sker långsamt. Resultatet av årets arrendeförhandlingar kommer att motsvara inflationen för de senaste åren.

Arrendeavgiften kan indexjusteras med officiellt index. Avtal på fem år eller kortare tid ska i normalfallet inte omfattas av indexreglering utan arrendesumman ska vara fast. Vid avtal på längre tid än fem år kan parterna överenskomma om eventuell valfri indexreglering.

Vi ska dock lägga in en brasklapp. Det finns nämligen en ny teori som talar för högre arrendeavgifter. HIR Skånes ålderman Stefan Gustavsson menar att räntekrisen kommer leda till att ett antal gårdar avvecklar sin verksamhet och arrenderar ut gården. Dessa gårdar är redan hårt belånade och är således beroende av substantiella arrendeintäkter för att kunna betala räntekostnader på fastighetslånen. Ju högre belåning på fastigheten desto närmare låneräntan behöver jordräntan vara för att jordägaren ska kunna förränta gården. Ett intressant faktum är dock det att låneräntan bör vara likvärdig i hela Sverige medan jordräntan är betydligt högre på slätten. Det torde indikera att utbudet av arrenden torde öka i synnerhet på slätten. Givet en oförändrad efterfrågan torde detta snarare sätta press nedåt på jordräntan? Ja, den som lever får se hur många gårdar som kommer att följa Gustavssons hypotes. Håll utkik på ATL:s podd ”Gröna Pengar”. Där får ni möta Sydsveriges vassaste lantbruksekonomiprofeter. Stefan Gustavsson, Rolf Åttingsberg, Jakob Söderberg... Profilerna radas upp. Rollen som expertkommentator spelar självaste Per Hansson med sin förtroendeingivande stämma. Icke att förglömma den knivskarpa programledaren Torbjörn Esping. Smörgåsbordet står uppdukat för den poddintresserade. Ännu så länge har 7 avsnitt släppts av podden.   

De större godsen ser sig främst som fastighetsförvaltare. De inser att de inte behöver driva jordbruk utan de kanske till och med kan tjäna mer pengar på att arrendera ut det och förvalta fastigheten passivt.

Är du nyfiken på en alternativ finansieringsform för att förvärva jordbruksfastigheter? Gårdskapital håller på att utveckla en ny alternativ låneform för förvärv av jordbruksfastigheter som syftar till att främja investeringar på fastigheten snarare än amorteringar, samt underlätta för jordbruksarrendatorer att förvärva jordbruksfastigheter. Vi vill gärna prata med dig om din syn på hur en mer flexibel lånefinansiering kan utformas.

Om inte annat får du gärna fundera över diskussionsfrågorna nedan, och kanske diskutera med grannen eller kollegan över en kaffe: 

1.     Vad tror du händer med arrendepriserna framöver?  

2.     Vad är den implicita jordräntan i din bygd? (Dvs arrendeavgift dividerat med fastighetens marknadsvärde). Hur många procentenheter kan man tjäna på att arrendera jämfört med att låna (givet att ingen hänsyn tas till värdeökning på marken)?

3.     Vad tror du händer med markpriserna i framtiden? Hur mycket påverkas de av räntorna? På kort sikt? På lång sikt? 

Figur 2: Gårdskapitals husvy är att jordräntan kommer ligga relativt still trots att den tekniskt sett borde utvecklas i linje med låneräntan. Detta är ett exempel på hur regleringar skapar tröghet i marknaden. Arrendemarknaden (jordräntemarknaden) är med andra ord motsatsen till en "perfekt marknad" till skillnad från räntemarknaden. Även om marknadens krafter är att föredra enligt ledande nationalekonomer kan regleringar även dem ha sin tjusning. För visst är det skönt att allt inte svänger? På sätt och vis var det kanske inte så dumt förr i världen när man alltid visste vad mjölken kostade? Nåväl, nu ska vi inte sitta här och vara nostalgiska. Utveckling är alltid nyckeln till framgång. 

Vad händer med arrendepriserna när räntorna ökar?  

Peer-to-peer utlåning har på senare tid blivit alltmer populärt som en alternativ finansieringsmetod. Det innebär att privata långivare (såväl privatpersoner som andra typer av investerare) kan låna ut sina pengar direkt till företag och individer utan att behöva gå genom traditionella finansinstitut. Denna flexibilitet har de senaste åren öppnat dörrar för nya investeringsmöjligheter i många olika branscher, inklusive inom jordbruket där det finns ett antal aktörer såväl på kontinenten som i USA. 

Gårdskapital utvecklar nu i samarbete med Vreta Kluster denna modell för det svenska jordbruket. Projektet finansieras bland annat med pengar från Vinnova samt Jordbruksverket och Europeiska fonden för landsbygdsutveckling.

Nyheter

Sådd av Mellangrödor med Drönare

Innovativ äggproduktion på betesmarker

Få ersättning för din klimatnytta genom kolkrediter

Val av fång- och mellangröda

Vad vill du åstadkomma genom att så fång- och mellangröda?

Att bygga upp eget kapital inför generationsväxling

Hur Inflation Kan Gynna Lantbruket

Agroforestry: Ekonomiska fördelar och risker

Få betalt för ökad kolinlagring - Gårdskapital ingår samarbete med eAgronom

Hur pass utsatt är svenskt jordbruk för konkurser?

Vad händer med arrendepriserna när räntorna ökar?

Gräsrotsfinansiering för svenskt lantbruk

Mer energieffektiv spannmålstorkning

Samarbete mellan gårdar ökar konkurrenskraften för närproducerat

(ENG) Challenges in Agroforestry and Regenerative Farming

Vad är egentligen direktavkastningen på jordbruksfastigheter?

Med precisionsodling går miljö och ekonomi hand i hand

Investeringscase - Täckdikning med Peter Borring

Kundcase: GST Biostar

Fördelarna med organiskt kväve

Framtidsvisioner för svenskt jordbruk

Kundcase: Uppfödning av bockkillingar på naturbete

Fördjupning Jordhälsa - Karshamra Mat & Trädgård

Fördjupning Jordhälsa - Jon Orvendal

Vad är en optimal skörd? Intervju med Svante Kaijser

Fördjupning Jordhälsa - Adam Giertta

Odling av fleråriga grönsaker

Medfinansiering eller brygglån vid investeringsstöd

Alléodling som förbättrar ekonomi, jordhälsa och livsmedelssäkerhet

Kriget i Ukraina får stora konsekvenser för svenskt jordbruk

Intervjuserie: Djurvälfärd & regenerativa metoder

Intervjuserie: Jordhälsa & kolinlagring

Intervjuserie: Generationsskifte

Intervjuserie: Hållbara investeringsmöjligheter

Lanbrukares möjligheter att minska riskerna och öka miljönyttan

Kundcase: Marknadsföring och kommunikation

Ansvarsfullt lantbruk för framtida generationer

Kundcase: Växthus för ekologisk grönsaksodling

Tillsammans kan lantbrukare och investerare möjliggöra en säker och hållbar framtida livsmedelsförsörjning

Kundcase: Dränering

Lånesyfte

Villkor

Om oss

Följ oss

Vad vill du åstadkomma genom att så fång- och mellangröda? 